savannahsmiles

En gång var jag en mörk, svår historia. Jag var en såndär tung, alldeles för invecklad bok som ingen orkar läsa. Man kommer till sidan 20, sen har man tappat lusten. Man fortsätter läsa till sidan 43, men man blir liksom aldrig insläppt så tillslut slänger man detdär jävla bokhelvetet dit pepparn växer och förbannar författare som använder alldeles för pretantiösa beskrivningar och bokförlag som trycker böcker med alldeles för litet typsnitt. Sen går man vidare med sitt T-shirts-från-H&M-liv och funderar på om man inte borde skaffa konsumkort i alla fall. Ibland tänker man på dendär boken, och att man kanske borde ha läst den i alla fall. Inte för att man vill, utan för att boken inte ska få vinna.

Men denhär boken tröttnade på att aldrig bli läst. Boken bytte upp sig; flashigare omslag, större typsnitt, fler bilder. Smaskigare titel. Samma innehåll, såklart, men inlindat i en romantisk, stereotyp, noggrant härmad metafor, tillräckligt otydlig för att konsumkortsinnehavarna ska tro att vad de läser är vanlig novell av ytterligare en B-kändis som griper sista utvägen för att hänga kvar på Stureplan ett tag till. Boken hittas numera i pockethyllan för kiosklittertur, 49:- för två. Envist sitter den där, med hundöron och stötta hörn, och längtar efter att någon ska förstå att allt inte alltid är vad det ser ut att vara.