savannahsmiles

Väntrum, tidningarn, jaha, hejhej, kom in här och lämna din jacka, sen kan du gå in här och kissa lite i denhär koppen så väntar vi härutanför då. hej hej, lycka till.

--

Familjeplaneringen. Vilket bisarrt namn. Vi planerade inga bebisar där inne, jag, barnmorskestudenten och tanten med glasögonen som förstorade hennes ögon något enormt. Vi diskuterade inte fredagsmys eller bävernylon. Vi gjorde oss säkra på att den pytte, pytte lilla människan som levt inne i mig i 9 veckor inte lämnade några spår efter sig när den sa tack och hej för en månad sedan.

--

Jahaja, det ser ju bra ut det här, vad ska vi nu göra för att undvika att vi hamnar i den här situationen igen? Inga hormoner säger du, nejnej, okej. Det respekterar vi såklart. Är du säker? För det skulle nog gå, vet du. Finns inga hinder mot det. Men om du är säker så, då är nog den här lilla mojängen det bästa för dig. Vi stoppar in den i dig och så blir det inga bebisar förrän du tar ut den, när du är äldre och mognare och har en stabil ekonomi, och ja, en man. Det blir väl bra, visst?

--

Jo, det är säkert så. Glasögontanten har rätt. Man kan inte vara nästan-22-årig-juriststudent-med-csn och ha en liten bebis, logiken går hem hos mig med. Men om en liten del av studentsjälen vill det, då? Om man skiter i logiken och känner efter istället. Då hade jag inte velat att dendär nästan-människan skulle lämna mig för 32 dagar sedan.

--

Nu fungerar det inte på det sättet. Nu ska vi sätta in en mojäng som stoppar små nästan-människor from to happen. Och jag ska försöka göra allt det jag måste, sen vill jag bli av med mojängen och välkomna små mini människor med öppna armar.